Maximerad öppenhet

I förra posten beskrev jag hur vi i lärarlaget på Digitala medier arbetat med innehållet i utbildningen. Här beskriver hur vi arbetar och två centrala, övergripande begrepp som jag tror mycket på. Detta tankesätt har vuxit fram i lärarlaget men det är framför allt Livia Norström och Lennarth Bernhardsson som konkretiserat och tillämpat det i praktiken.

Vi började med ett förändringsarbete inom programmet för att vi ville bort ifrån situationen där den enskilda läraren sitter och skriver kommentarer på en uppgift till den enskilde studenten. Mängder av tid går åt till en-till-en-kommunikation där läraren efter 40 sådana feedback-kommentarer ändå skriver i princip samma sak till alla studenter. Ett läge där vi lägger mängder med tid på det man pratar om som summativ examination. Istället ville vi spendera mer tid på stoff och studenter. 

Vi vill utveckla och diskutera innehåll med studenter. Inte domdera om formalia och hur många ord en given uppsats skall vara på, radavstånd och hur många referenser man måste ha. Det var så det började. Vi insåg också att när vi väl träffades så ville vi framför allt göra det för att reflektera och diskutera. Inte för envägskommunikation som traditionella föreläsningar ofta innebär. Inte för att det är något fel på föreläsningar i sig men att det ofta var vårt förstahandsval utan att vi reflekterade allt för mycket på syftet. 

För att hålla detta kort så kan man säga att vi fokuserade på två saker. På att maximera vår öppenhet, på många plan samt att fokusera på att all examination bör sträva efter att vara formativ och engagemangsdriven. Med öppenhet menade vi till att börja med att studenternas inlämningar skulle ses av så många som möjligt. Av oss som lärare naturligtvis men också av deras medstudenter genom peer-review. Vi ville också att andra utanför skulle kunna ta del av studenternas arbete vilket intensifierade vårt arbete med portfolios och bloggar. Utgångspunkten var att om andra än den examinerande läraren ser vad man presterar så skärper man till sig och det blir lättare att se nyttan. Finns det också utrymme för verkshöjd och kreativitet i det man gör, alltså att alla studenter inte gör exakt samma väldefinierade uppgift (som en tenta), så mer engagerande att göra uppgiften och man anstränger sig ytterliggare lite. 

Men öppenhet innebär också att uppgiften behöver vara intressant för andra att ta del av. Genom externa uppdragsgivare och relevanta frågeställningar blir det intressant för andra, utanför klassrummet att ta del av vad vi gör. Samtidigt har vi en strävan att lägga ut så mycket som möjligt av det innehåll vi producerar. Där har vi en bit kvar men vi har påbörjat ett arbete med kursbloggar istället för skolans LMS. På så sätt fungerar våra youtube-filmer och texter som PR-material för utbildningen. En bonus med kursbloggar är att det också blir lättare att integrera film, bild och text och inte då bara vårt eget utan också från Youtube, TED eller föreläsningar från Stanford. Att vårt egenproducerade material också syns utåt kan också fungerar som en sporre för den enskilde läraren.

Slutligen, för att detta skall fungerar är det centralt att man har en kollegial tonalitet och strävar efter att bygga en community-känsla. Det krävs tillit för att öppna upp så som vi gjort, både mellan studenter och mellan student-lärare.

Digitala medier :: som jag ser på vårt program

Lärarlaget på programmet Digitala medier, Högskolan Väst, har under en tid arbetat fram ett nytt upplägg. Som jag ser det så har vi fokuserat programmet något men framför allt gjort det mer relevant och tidsenligt. 

Vi utbildar designers, alltså personer som skapar för en given effekt och som tar ansvar för dessa effekter. Vi kan för enkelhetens skull prata om att dom skapar hållbara effekter, för att använda ett populärt språk. Det som skapas inom programmet är innehåll riktat mot skärmkonsumtion alltså foto, grafik, ljud, animation och webbrelaterat innehåll. 

För att skapa den typen av innehåll behöver du verktygskunskaper men också förståelse för komposition, layout, färg, programmering och så vidare. Kunskaper som behövs för att kunna skapa ett professionellt innehåll som bidrar till att skapa en avsedd effekt. 

Utöver att kunna producera innehåll så behöver man ha en god förståelse för interaktion. Både utifrån ett kognitivt perspektiv, alltså hur fungerar männsklig interaktion i grunden, och utifrån ett medierat och socialt perspektiv. Man behöver förstå hur interaktion via mobiler, datorer, på webben och sociala medier fungerar. Man behöver förstå digitala distributionsformer. Detta genomsyrar programmet. 

Men för att kunna skapa effekter som är hållbara så räcker det inte med förståelse för hur människan fungerar eller hur man skapar tilltalande innehåll. Vi menar att man också måste förstå vilka effekter det vi skapar kan ha för individ, organisation och samhälle. Vi behöver förstå hur SNS (Social Network Services) som Facebook, Instagram och ASK.fm påverkar oss ur ett integritetsperspektiv. Vi behöver förstå hur våra förändrade nyhetsvanor påverkar oss ur ett demokratiskt perspektiv. Förståelse som är viktig för att vi skall kunna sätta oss in i potentiella konsekvenser och ta hänsyn till dem när vi designar för en given effekt. 

Att förstå konsekvenserna för lärande och det vi här kallar för Public Relations är särskilt intressant. När i princip all information finns tillgängligt för våra studenter så förändras förutsättningarna för hur man kan lära sig. PR är intressant eftersom mycket av de våra studenter producerar handlar om att skapa engagemang. Det kan vara engagemang för en produkt, en åsikt eller ett varumärke. Hur man skapar och hanterar engagemang och den typen av relationer som då uppstår är givetvis central inom digitala medier. Självklart görs allt detta under ett vetenskapligt paraply där vi fokuserar på kritiskt tänkande, vikten av att kunna belägga påståenden och samla in pålitligt material.