måndag 30 maj 2011

Fokusmoral och Skärmsneglingsetikett

Möten, förläsningar, fika :: oavsett situation sneglar vi gärna mot vår telefon eller laptop. Bara för att kolla om något har hänt sedan sist. Dessa online-tics visar på nätets dragningskraft och hur mycket det betyder för oss. Å ena sidan är det till en enorm nytta att alltid vara uppkopplad men samtidigt har de flesta av oss prokrastrinerat bort ett par timmar genom att följa vårt Twitter-flöde som om det vore en interaktiv version av Text-TV. Men hur blir det när vi tar med oss skärmsneglingen i möten med andra?

Ibland pratar man om att varje situation har något vi kan kalla för ett huvud eller dominant engagemang som vi förväntas rikta vår uppmärksamhet mot. På föreläsningen är det tydligt, lyssna på föreläsaren. Ett sådant dominerande engagemang kompletteras ofta med ett sub-engagemang som står i relation till det dominerande. På föreläsningen är ‘att ta anteckningar’ exempel på ett sådant.

Det som Karin skriver om på Lilla Gumman handlar, som jag ser det, just om hur vi växlar mellan huvudengagemanget ‘att mötas’ och olika subengagemang som vi når via en skärm, antingen den sitter på en telefon eller dator. Vi möts naturligtvis via skärmen också, men i skärningen mellan det fysiska rummet och det datormedierade interaktionen sker något som påverkar vår interaktion i den situation vi just nu befinner oss i.

Frågan är vad artiklar som den här från Wired (om att gå på digital diet) och det som Karins bloggpost handlar om. Ser vi en förändring i vad vi kanske kan kalla för ‘fokusmoral’ eller ett utryck för någon form av avsaknad skärmsneglingsetikett?

För precis som det resoneras om i artikeln påverkar laptopen det som kallas för minimala responser. Alltså, nickandet, uhum-andet som visar för den som talar att vi hänger med, lyssnar och tar del av det som sägs. Med laptopen eller telefonen minskas dessa då blicken växlar mellan föreläsaren och skärmen. Men att helt enkelt be folk stänga ner är så klart ett alternativ, men vilka orsaker har vår skärmsneglingspraktik?

Att vara uppkopplad är att vara del av något större. Det är att känna sig uppdaterad. Det är som när man väljer att sätta sig på ett kafé och läsa en bok, en sorts publik avskildhet där vi i vår avskildhet ändå är del av något större. Som när vi praktiserar vår skärmsläckarskräck, tar bort skärmsläckaren även om vi just nu inte ens fokuserade på skärmen. Skärmsläckaren upplevs som en interaktionssköld. Men det kan också vara ett tecken på ett rationellt beteende i ett företag med dålig möteskultur. För många, för ofokuserade möten som inte bidrar med något. Då blir mötet ett utmärkt tillfälle att få något gjort. Laptopen blir en frihetsgivare som räddar mötesgisslan. Så oavsätt tekniken hade vi ändå inte möts.

När jag sitter själv framför laptopen använder jag program som Freedom för att kunna fokusera (stänger ner uppkopplingen x antal minuter) och ibland pomodorotekniken. Men vid möten, i samtal med andra hänger det på att komma överens. Att vi vid långa möten och föredrag idag försvinner in i nätets avskildhet är väl bara en dagdrömmares digitala motsvarighet. Status quo?

Att det vi pratar om, handlar om en förändring av vad jag här valt att kalla fokusmoral (engagemangsmoral), är jag ganska övertygad om. Att det håller på att bli OK att skärmsnegla men att vi samtidigt är osäkra på skärmsneglingsetiketten. För visst handlar det om att mötas och att vi ibland borde lägga undan prytteln. Men så länge vi har ofokuserade möten, konferenser med halvdana presentationer, högar av mejl som skall besvaras och en-till-mångakommunikation är det bara att gilla läget.

Facebook hub för viral mediekonsumtion

Facebook vill bli vår nya hub för mediekonsumtion och kanske mer än så. Bra idé, tänker jag. Tanken är att Facebook samarbetar med flera olika tillhandahållare av medieinnehåll så vi kan visa våra vänner på Fejan vad vi lyssnar/kikar på. Det skulle kunna ge upphov till ett annat mönster i vår mediekonsumtion, ett ännu mer socialt tittande och något som skulle kunna utmana bios holdback tider och bli en alternativ ingång till andra visningsfönster.
 
Inte så mycket nytt egentligen, Get Glue är en sådan befintlig tjänst och det går fint att se samma sak idag på Last.FM och I Spotify, men om det blir poppis kommer det innebära en rejäl förändring i flera nivåer.

Om jag kan få en samlad bild av vad alla mina vänner just nu tittar eller lyssnar på, en samlad dashboard, där jag ser musik, böcker, filmer, bloggar, tv-program, radioprogram, så skulle det vara en liten revolution. Det skulle så klart behöva ske mer eller mindre automatiskt. Men lek lite med tanken. Att du hela tiden har koll på vad just dina vänner läser/tittar på. Med bara ett klick kan du (ibland gratis/ibland för en kostnad) titta på det som dina vänner valt att se.

Det skulle kunna bli ett viktigt fönster för spriding av medieinnehåll och kunna rubba bio som det kanske viktigaste fönstret för film. Att på så sätt få in våra mediekonsumtionsvanor som en del av flödet på vår Facebook-wall.

Med digitalt distribuerat medieinnehåll kan det uppstå virala effekter kring t ex en film som just vunnit i Cannes, när allt fler av dina vänner tittar på den på fredagskvällen är chansen stor att du också väljer att se den. Populärkultur I sitt esse. När produktionsbolag som Zentropa blir sin egen distributör öppnar det dessutom upp för ett breddat utbud av filmer och format utöver det som idag tillhandahålls.

torsdag 26 maj 2011

Digitalt strössel och Proaktiv via Backchannels

Det har pratats en del om backchannels det senaste, ni vet när man Twittrar under en konferens under en gemensam #tag och sedan projicerar flödet så att alla kan se. Men backchannel som begrepp når vidare än så. Backchannels kan mer generellt ses som en parallell digital diskussion med koppling till egentligen vilken situation som helst. Det förekommer på föreläsningar, möten eller TV via Twitter, MSN, Skype eller SMS bara för att nämna några.

Än mer generellt kan man alltså se det som en kompletterande textbaserad kommunikationskanal med relation till någon form av situation. När du skickade lappar på mellanstadiet var det således en analog form av backchannel. På Wikipedia sägs Victor Yngve ha myntat begreppet 1970, men det syftade då på något annat.
Åsikterna om syfte och nytta går naturligtvis isär, som denna artikel från NYT och det som Scott Mcleod skriver om. Men om tittar på digitalt strössel lite mer specifikt hur skulle man kunna dra nytta av det? För har du något val? Fokusmoralen har förändrats, som föredragande kan man knappast räkna med att allt fokus är riktat på en själv och varför då göra det bästa av denna nya multi-situationella värld. :-)

Som lärare blir det naturligt att använda det i undervisning som artiklarna ovan beskriver. Men det är ett begränsat sätt att se på det. I likhet med Micael Dahlén kan man se det som ett sätt att skapa förväntningar genom att långt innan ett event börjar Twittra under en lämplig hashtag kopplat till eventet. Således har min kollega Pernilla, Livia och jag på olika sätt använt och planerar att använda backchannels som ett komplement till annan kommunikation (t ex via e-post och CMS).

Allt material, böcker, webbsidor, podcasts, filmer etc som vi hittar kommer twittras ut med kursens kurskod som hashtag redan under planeringen. Vad innebär det? Att vi egentligen förlänger kursen utanför dess egentliga tidsram.

Men det blir också ett sätt av många, att erbjuda digitala brödsmulor som gör att vi och studenterna kan spåra tankegångar kopplade till kursen över tid. Vi använder också utbildningens Facebook-sida för att lägga ut det mest relevanta innehållet. Det gör också att vi placerar ‘vårt’ material där studenterna finns. Det kursrelaterade materialet dyker således upp i det flöde som studenterna ändå tar del av vilket kanske ger mer av det här, än det här. ;-)

Under föreläsningar, seminarier och workshops kan vi sedan enkelt referera till detta strössel och på sätt påverka deltagarnas online-tics på laptops och telefoner som så klart används. Bättre att förekomma än att förekommas, så att säga. Således, erbjud lite digitalt strössel, som grädde på moset, för att förlänga eventet samt för att påverka innehållet på folks skärmar till sådant som är innehållsligt relaterat till...frontkanalen ;-)

Fler inlägg om Backchanne
ls:
Tänkbara verktyg att använd förutom Twitter ::

tisdag 24 maj 2011

Situation plus eller Multisituationalitet

Nyttan med laptopen ligger inte i situationen utan i bruket över tid. Den är full med digitala brödsmulor som gör att vi friktionsfritt kan hitta tillbaks, som Hans och Greta, genom snårskogen av gammal interaktion, till det vi eftersöker. 

På så sätt blir gamla situationer, genom de efterlämnade brödsmulorna, närvarande i den nuvarande situationen, en form av transsituationalitet som laptops och mobiler ger upphov till. Det mest konkreta exemplet är kanske när du öppnar laptopen på mötet och webbläsaren ligger kvar, med alla flikar från gårdagen. Prylarna mixar gamla situationer med nya.

En annan effekt av laptopen på möten och föreläsningar är dess intersituationella effekter. Om en transsituationell effekt bestod av att tidigare situationer gjorde sig påminda genom digitala brödsmulor (gamla dokument, öppna webbläsarfönster, chatt- och surf-historik) så handlar intersituationalitet om hur laptopen och mobiler gör andra situationer till en del av vår nuvarande. Det självklara exemplet är Skype där mötet i konferensrummet inte bara utgörs av oss och det fysiska rummet, utan också det som medieras via skärmen. Men det handlar lika mycket om Twitter, nyhetssajter och allt annat som finns på nätet. För föreläsaren och deltagaren blir det uppenbart att en situation med dessa prylar öppnas upp.

Mobilen och laptopen har också en påverkan på det vi kan kalla intrasituationell interaktion. T ex när vi, inom den fysiska situation kikar på varandras skärmar, det vi kan kalla för skärmsmitta eller screenpeeking. När vi, från andra sidan mötesbordet, upplever skärmbaksidan som en interaktionssköld som gör oss lite osäkra när vi inte kan se dess innehåll. Så, för att sammanfatta laptopens effekter på interaktionen och situationen ::

  • Transsituationella, Intersituationella och intrasituationella effekter ger oss en form av multisituationalitet som ett resultat av våra digitala prylar i vardagen.
  • Förändrad fokusmoral eller engagemangs- och involveringspraktik. Var vi riktar vårt fokus i en given situation påverkas. Mot den som pratar, mot backchanneln I Twitter, mot den överfulla inboxen
  • Vi kan också screenpeeka eller skärmsnegla på de andra personernas skärmar, det blir ytterligare aktör att rikta vårt fokus mot.
  • Upplever vi situationen som meningslös, ett avdomnat möte eller en föreläsning med ett ämne som upplevs som trivialt så är vi inte längre gisslan i situationen på samma sätt som tidigare. 

Andra inlägg och bloggar som berör ämnet: The computer is dead, long live the cloud! , En-till-en , Datorn, Betygen, Forskningen , Utvecklingsarbete och stöd till lärare
    //Tomas

    onsdag 27 april 2011

    Laptoping – resultatet av mitt avhandlingsarbete

    Mitt intresse för bruket av mobil IT sträcker sig några år tillbaks, till en magisteruppsats publicerad 2001 och den miljö som då fanns på Viktoriainstitutet med fokus på Mobil Informatik. Det intresset har jag under senare år fokuserat på vardagsbruket av laptops i en universitetsmiljö.


    Under samma period hade IT-universitetet byggts upp på Lindholmen i Göteborg. En universitetsmiljö utan traditionella datorsalar, där studenter och lärare delade skrivare, kaffemaskiner och med en planlösning där personal och studenter blandades. En utmärkt miljö för studier av den sociala praktiken runt bärbara datorer och då, på många plan, en miljö några år före resten av samhället vad gällde planlösning och intresse för pedagogiska möjligheter som ett resultat av teknik.

    Denna blogg kommer handla om resultaten från min forskning kring det jag brukar kalla Laptoping. Laptoping handlar om den praktik som uppstår i en situation där prylar så som laptops är inblandade. Alltså inte bara om vad man gör med sin teknik utan även hur situationen, närvarande människor, tekniken och deras syften samverkar och ger upphov till beteenden som inte tidigare funnits eller varit möjliga. Om detta och mer kommer jag att skriva om här.


    PS. Jag bloggar även på bland annat Café-IKT, även om det gått lite tid sedan dess.