Facebook och grupperna

Det måste vara många som ställt sig frågan hur 5000 poliser kan gå med i ett forum där ganska grova uttalanden gjorts om flera namngivna offentliga personer. Det började med en artikel från Expressen: Facebook-grupperna avslöjar polisen. Jag fastnade i en tråd med Emanuel och skrev följande inlägg.

Från artikeln:
"Så här grovt hånar svenska poliser sina kritiker:
TV-profilen Elisabet Höglund hånas för sitt utseende och kallas "dement" och "häxa" "som inte behöver ringa 112". Tidigare länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad beskrivs som "polisens motsvarighet till Linda Rosing"."

Självklart är det puckat att uttrycka sig så här i ett forum med 5000 medlemmar. Självklart kommer det komma ut. Självklart kommer också du och jag och medierna rasa kring detta. Men kommer det hjälpa poliserna att hantera den frustration som de känner? För jag är övertygad om att den förtjänas att tas på allvar. Att det faktiskt finns strukturella problem som inbegriper låga löner, riskfyllda arbetssituationer och hierarkiska organisationer. 

Självklart är det också ett problem med sexistiska uttalanden. Det finns inga ursäkter som gör att de individer som uttrycker sig så kan slippa undan. Men om vi som medborgare inte lär oss hantera och bemöta frustrerade grupper kommer vi då lösa det dilemma vi står inför? 

Gör vi inte det flyttar diskussionen från Facebook till Flashback och där sker den anonymt. Då är chansen till dialog och en något sånär offentlig debatt borta. Jag föredrar att det är namngivna personer i debatten och att vi tar den på allvar. Och det gäller så klart båda parter. Enskilda män, polis eller inte, måste kunna hantera kritik. Men om vi inte kan ta deras rop på hjälp på allvar och bara pekar finger, skämtar om "vita, kränkta män" och fördömer kommer det på lång sikt knappast ha en positiv effekt?

För det måste väl ändå vara målet. Att lära oss hantera den här typen av negativa grupputtryck och förstå kärnan i frustrationen och arbeta med en lösning på problemet. Detta var inte första och knappast den sista gruppen som kommer att "avslöjas". Välkomna dessa unkna åsikter ut ur det slutna fikarummets och in i den offentliga debatten. Vi lever i en värld av maximerad öppenhet. Det får konsekvenser och denna debatt kan hamna på pluskontot om vi ser det lite mer som gruppterapi än som en boxningsmatch.

Det pågår många viktiga diskussioner på Facebook, framför allt i grupper. Kanske är FB-gruppen 2010-talets viktigaste terapiform. Länken leder till Ylva som berättar om en (förhoppningsvis) kommande studie på sorgearbete i sociala medier.