I närheten av andra människor vill vi ha koll. Koll på vad dom gör och hur dom beter sig. Inte så att vi måste glo hela tiden, men i ögonvrån registrerar vi deras förehavanden. Erwing Goffman började studera mänsklig interaktion under 50- och 60-talet och beskrev denna bevakning som mutual monitoring. Mutual för att alla parter håller koll på varande. På ett café eller i ett klassrum är således denna bevakning ömsesidig.
Så när en annan café-besökare sitter och läser en papperstidning så kikar du efter vad dom är involverade i och kategorisera personen som tidningsläsare, innan blicken flyttas för granskning av nästa person. Vi gör detta kontinuerligt. Kikar upp från vad vi nu håller på med och sveper med blicken över rummet.
"På bussen, det givna stället för skärmsnegling kan man alltid hoppas att personen bredvid börjar kolla sin Snapchat"
När folk sitter med sina skärmar är det inte lika lätt. Inte nog med att att man inte ser vad dom gör, det bidrar till en viss nyfikenhet också. För att ha koll får vi skärmsnegla. På kafét kanske vi kan snegla på grannen bredvid eller slänga ett getöga är vi hämtar en servett. På bussen, det givna stället för skärmsnegling kan man alltid hoppas att personen bredvid, eller snett framför, börjar kolla sin Snapchat eller kärleks-sms:a.
Med en snabb, eller ibland en längre nyfiken, blick på personens skärm kan vi avgöra om det är Instagram, Facebook eller SMS som personen är involverad i. Då kan vi kategorisera och fundera vidare på våra egna förehavanden. Så håller du på med laptoping eller någon annan form av skärmbeteende, kika efter dina medmänniskors sneglingar. Jag skrev också ett inlägg om detta 2011, om att mötas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar