Mediebranschen, censuren och konkurrensen

Idag börjar rättegången mot Bredbandsbolaget. En rättegång om staten skall tvinga internetoperatörerna att blockera sajter som innehåller upphovsrättskyddat material. En rättegång där SVT hävdar att man står på upphovsrättspersonernas sida. "Konstnärer skall få betalt" och kommersiella intressen ställs mot vad som faktiskt är statlig censur.

Att ta del av film från Swefilmer och The Pirate Bay är för mig olagliga handlingar. Men anser SVT att kommersiella intressen går före yttrandefrihet?

SVTs VD bemötte i veckan (bl.a. Medierna i P1) kritiken från mediebranschen vad gäller public service eventuella påverkan på kommersiella intressen. I Expressen säger VDn ”Lösningen på mediebranschens ekonomiska problem är inte att public service slutar utvecklas”

Det är uppenbart att mediebranschen är trängd ekonomiskt. Men jag håller med SVTs Hanna Stjärne som påpekar att det snarare är konkurrens från Google och amerikanska tjänster som Netflix än SVTs medienärvaro (Medierna i P1).

Kan det vara så att lösningen på mediebranschens ekonomiska problem inte är att äska för ett mindre public service? Lösningen kanske är att en tar fram tjänster som publiken vill betala för? Då kanske lösningen inte heller att äska för statlig censur?

Om SVT håller med om detta borde en kanske fundera över sitt stöd gällande dagens rättegång mot Bredbandsbolaget.

Ständig uppkoppling skapar nya beteenden

Göteborgs universitet har gjort ett kort avsnitt kring min avhandling. Mycket fint producerat. Göteborg visar sig från sin finaste sida denna dag. Avhandlingen kan du tanka ner och läsa här: Being Multisituated : Characterizing laptoping in networked situations.

Den nätverkade situationen

Jag har en del begrepp i avhandlingen så som skärmsnegla, skärmsläckarskräck, online-tics men också andra, lite mer övergripande som inte är lika lätta att kommunicera. 

Till exempel så nämns begrepp så som multisituationalitet eller den nätverkade situationen. Alltså situationer där personerna har sina prylar med sig. I den typen av nätverkade situationer (networked situations) pågår en rad typer av medierad interaktion. Låt oss ta ett konferensrum och ett möte som exempel.

Interaktion via t ex FB-chatten mellan personer i mötet. Interaktion mellan en person i mötet och en annan utanför. Interaktion med andra tjänster medan en sitter i mötet eller interaktion som är så intensiv så att en helt glömmer att en sitter på möte (t ex när man besvarar ett argt mejl). In i en sådan nätverkad situation har du dessutom alla dina rester, brödsmulor från tidigare interaktioner (Breadcrumbs of integrations). Det kan vara öppna flikar i webbläsaren, filer på hårddisken, adressböcker och allt det där andra som din laptop och mobil är full av, det som gör den till din. Det där har du ju också med dig in i den nätverkade situationen. Det gör ju att vi inte bara har nya beteenden så som skärmsnegling och online-tics. Vi har också tagit med oss beteenden från andra situationer, från vardagsrumssoffan (videoklipp), arbetsrummet (svara på mejl), kafét (samtala, chatta, med en vän). 

Det ger den nätverkade situationen en helt annan typ av dynamik än den vi var vana vid. Till exempel vet vi inte vilka konversationer som pågår för dom pågår i olika lager (chat, vanligt prat, sms etc), vi vet inte vem som tar del av situationen för det är ju inte bara dem som är där fysiskt (instagram, ljudinspelningar etc). Detta gör ju att fokuset för personerna i situationen kan riktas mot väldigt olika håll. Det i sig kan ju uppfattas som konstigt, splittrat och osocialt. Det blir en normkrock eftersom vi inte riktigt känner igen oss och inte heller vet hur vi skall bete oss eller vilka förväntningar vi skall ha. Det är med största sannolikhet något som vi kommer lösa genom nya normer som sakta men säkert kommer att växa fram.

Dagens ord: Skärmsnegling

I närheten av andra människor vill vi ha koll. Koll på vad dom gör och hur dom beter sig. Inte så att vi måste glo hela tiden, men i ögonvrån registrerar vi deras förehavanden. Erwing Goffman började studera mänsklig interaktion under 50- och 60-talet och beskrev denna bevakning som mutual monitoring. Mutual för att alla parter håller koll på varande. På ett café eller i ett klassrum är således denna bevakning ömsesidig. 

  

Så när en annan café-besökare sitter och läser en papperstidning så kikar du efter vad dom är involverade i och kategorisera personen som tidningsläsare, innan blicken flyttas för granskning av nästa person. Vi gör detta kontinuerligt. Kikar upp från vad vi nu håller på med och sveper med blicken över rummet.

"På bussen, det givna stället för skärmsnegling kan man alltid hoppas att personen bredvid börjar kolla sin Snapchat"

När folk sitter med sina skärmar är det inte lika lätt. Inte nog med att att man inte ser vad dom gör, det bidrar till en viss nyfikenhet också. För att ha koll får vi skärmsnegla. På kafét kanske vi kan snegla på grannen bredvid eller slänga ett getöga är vi hämtar en servett. På bussen, det givna stället för skärmsnegling kan man alltid hoppas att personen bredvid, eller snett framför, börjar kolla sin Snapchat eller kärleks-sms:a.

Med en snabb, eller ibland en längre nyfiken, blick på personens skärm kan vi avgöra om det är Instagram, Facebook eller SMS som personen är involverad i. Då kan vi kategorisera och fundera vidare på våra egna förehavanden. Så håller du på med laptoping eller någon annan form av skärmbeteende, kika efter dina medmänniskors sneglingar. Jag skrev också ett inlägg om detta 2011, om att mötas.

Läs mer i min avhandling :: Being Multisituated : Characterizing laptoping in networked situations

Närodlade appar – två exempel

Under de senaste två åren har jag varit med att utveckla ett par appar/tjänster som en kan betrakta som närodlade, eller hyperokala om man så vill. Det har gjorts som en del i ett större projekt tillsammans med Trollhättans stad. Arbetet leds av Ulrika Lundh-Snis.

Den första, en sorts stads-app, är i sin nuvarande form inte särskilt hyperlokal då den endast hämtar ut events kopplade till Trollhättan, från Facebook. I sin nuvarande form liknar den snarare appar som Foursquare då det är en generell app som enkelt går att ställa in på den stad som du just nu vill veta mer om. Det finns dessutom en mängd andra sådana appar. Till exempel Vad göra men också Vamos.

Men för att den här typen av appar skall fungera och leverera trovärdig information krävs ändå lokal närvaro. På en relativt liten ort som Trollhättan tror jag att det krävs ett ganska stort fotarbete för att nå ut. En måste informera om att appen finns och hur man kan utforma attraktiva events. Dom lokala aktörerna måste tränas i att posta relevant. Man måste få både stora lokala aktörer  (kommun, idrottsföreningar)  och små (småbutiker, loppisar) att börja posta relevant event-innehåll. För det kräver lokal närvaro. En sådan app är en sorts Upptäckar-app som hjälper medborgaren att hålla sig uppdaterad. Den bygger på existerande beteenden (Facebook används redan), har ingen egen backend och kostar minimalt att drifta.

Ett annat exempel från projektet och som är verkligt lokal är den app vi kallar senior-appen. Arbetet leds av en annan projektmedlem, Annska. Senior-appen är en matbeställnings-app utvecklad tillsammans med hemtjänsten. I dag lägger hemtjänsten en dag i veckan på att handla åt sina brukare. Med en android-surfplatta och senior-appen kan personalen tillsammans med vårdtagaren beställa mat från den lokala butiken och få den packad och körd till hemmet. Det frigör tid för en ökad vårdkvalité. För detta krävs avtal med lokala handlare, med kommunen samt god förståelse för de olika vårdformernas behov. "Hemtjänsten" vårdar inte en homogen grupp.

Centralt för båda tjänsterna är att de utvecklas i nära samarbete med lokala aktörer. Utan lokal förankring skulle dessa tjänster vara svåra eller omöjliga att lansera. I senior-appens fall krävs det ett antal avtal med lokala aktörer för att få tillstånd leveranser av mat. Å andra sidan är båda tjänsterna sådana som skalar ganska bra. Det finns många städer i Sverige med liknande behov som i stads-appen och senior-appen och även om det krävs lokal förankring är det sannolikt inte mer än att det går att skapa lönsamhet, på sikt.

Hyperlokala tjänster och appar

App- och tjänstemarknaden domineras av stora, ofta Amerikanska tjänster. Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat, ja, ni vet. Det är en sektor av app-marknaden som är svår att slå sig in på. En handfull tjänster fokuserar på det mer lokala och platsnära. Foursquare och kusinen Swarm, Yelp, Tripadvisor, Uber och ett par till. Det var tjänster som kom samtidigt som alla ropade location, location, location. Sedan dess har många också ropat Big Data. Men har vi egentligen sett så många appar som lite mer på riktigt nyttjar det lokala?

• Finns det en lokal app-marknad, svensk, göteborgsk eller kvartersbaserad som inte går att ‘exportera’? Appar som inte kan utvecklas någon annanstans och som kräver mer eller mindre lokal data, förankring och avtal? 
• Vilka exempel känner du till där appar eller tjänster har utvecklats och som på något sätt gör dem unika, inte för deras skalbarhet och generaliserbarhet (typ FB, Foursquare), utanför deras koppling till en specifik plats eller organisation?
  
  

I Göteborg finns t ex Pinchos och Silent order som är en lokal idé med ett skalbart potential. Andra typer av appar som kräver viss lokal integration är  t ex parkerings-appar, appar som listar lokala event, appar för barnomsorg, äldreomsorg. Västtrafiks rese-app är naturligtvis ett exempel, om än inte så unikt. Det finns också appar för att hitta cyklar i Styr-och-ställ. 

• Vilka tjänster eller appar skulle du vilja se? Gärna appar eller tjänster med en koppling till en plats eller aktivitet med lokal anknytning. T ex hur mycket trängselskatt som tickar in,
  i realtid ;-)

Den här typen av appar. Låt oss kalla dem för hyper-lokala, eller närodlade appar, kostar naturligtvis en del att utveckla och driva, antingen i  tid, pengar eller både och. Det kanske är så att en app måste ha en viss generaliserbarhet för att kunna lyckas både brukarmässigt och kommersiellt?

4.     Går det att nå lönsamhet och eller kritisk massa med lokala appar eller är det dom stora drakarna vi får förlita oss på? Alternativt kan vi samäga appar, en sorts medborgar-appar där staden, medborgarna och företagen delar på ansvaret i vad som skulle kunna vara ett kooperativt tjänste-ägande? Där en tjänst behandlas som en sorts lokal infrastruktur i likhet med kollektivtrafiken?

Café-vandraren

 Sitt ett par timmar på ett café så ser du mönstret. Personer som kikar in på cafét passerar en tallrik med en halv macka eller latte. Ibland sätter dom sig ner och avslutar fikan. Ibland stoppas mackan ner i väskan och så fortsätter promenaden till nästa café. Ett sätt att hålla sig mätt om än inte belåten.